Michael Tärnfalk Foto Privat_edited.jpg

"GÄNGKRIMINELLA UNGDOMAR ÄR BARN VI KUNDE FÅNGAT UPP REDAN PÅ FÖRSKOLAN"

Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete och tidigare verksam som socialsekreterare, om unga gängkriminella, vikten av förebyggande arbete och varför han anser att socionomutbildningen bör göras om.

Text: Sara Palmkvist
Bild: Privat

Du har flertalet gånger intervjuats om gängkriminalitet och de ungdomar som hamnar i sådana miljöer. Du har lika många gånger sagt att dessa ungdomar inte hade behövt hamna där om vi hade arbetat mer före byggande. Kan du utveckla det?
– Tittar vi på vilka ungdomar som hamnar i kriminella kretsar och nätverk kan vi se att merparten av dem kommer från utsatta hemmiljöer, ofta med koppling till våld, försummelse och bristfälligt föräldraskap samt även till socioekonomiska faktorer, såsom integration, arbetslöshet och fattigdom. Det är därför oerhört viktigt att vi redan i förskolan och skolan fångar upp dessa barn, att pedagoger, lärare, fritidspersonal och socialtjänst ser och hör dem – och framförallt agerar. För om tilliten till vuxenvärlden skadas redan när du är ett litet barn, då krävs det väldigt mycket för att den ska kunna byggas upp igen när du är äldre. Och ju längre tid som går desto större blir skadan. När de här barnen väl kommit upp i tonåren kan den destruktiva kraften vara så etablerad och stark att det är svårt att nå fram till dem och skapa en förändring. En försvårande omständighet är att många av dessa ungdomar i gängkriminella miljöer har föräldrar med sociala problem, som dessutom inte talar svenska. Det gör det svårare att få till en lyckad kommunikation mellan hemmet och det omgivande samhället, vilket i sin tur kan medföra att barnet inte får adekvat hjälp när problem uppstår i de tidiga åren.

Men just detta, om vikten av förebyggande arbete, pratas det ju om hela tiden. Senast läste jag en intervju med en polis i Malmö som menade att det inte räcker med fler poliser, utan vi måste jobba med ungdomarna från tidig ålder. Varför händer då inget?
­– Ja du, fråga politikerna. Men det handlar såklart, i det korta perspektivet främst om ekonomiska resurser i kommunernas budget. Det kostar väldigt mycket att hjälpa ett barn. Det kostar att ge föräldrar stöd. Det kostar att sätta in jour- och familjehem. Och så vidare. Och många politiker ser bara här och nu, till sina år vid makten. Vilket är otroligt dumt och kortsiktigt tänkt, för ska vi prata ekonomi så kostar en kriminell tonåring samhället betydligt mer.


Du har gett socionomutbildningen en hel del kängor och anser att den bör göras om.
– Jag anser att man ska vara ordentligt rustad och utbildad för det man ska arbeta med, och framförallt för dem man ska arbeta med. Jag säger inte att alla socionomer behöver ha en förlängd utbildning med specialistkompetens. Men ska du arbeta med människor i utsatthet – med ekonomiska problem, missbruk, psykisk ohälsa, kriminalitet och så vidare, ja då behöver du också ha rätt kunskap om dessa områden. För hur ska du annars kunna bemöta människor på ett bra sätt och förstå deras problematik? Hur ska du kunna hjälpa och skydda de barn som du har som uppgift att hjälpa och skydda? Kunskap är grunden här, och det gäller ju inom alla yrken. Du måste ha rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb.

Socialsekreterare är en väldigt utsatt yrkesgrupp som får ta mycket kritik, från alla håll och kanter, inte minst från allmänhet och media. Är det rättvis kritik tycker du?
­– Socialsekreterare och socialtjänst får ta mycket skit ja, på grund av att de får ta alltför mycket ansvar för saker som borde hanteras på högre nivå, på politisk nivå. Men politikerna gör det enkelt för sig, de flyttar ner besluten till gräsrotsnivå och sedan blir socialsekreterarna tacksamma syndabockar, som dessutom har en tendens att försvara sitt arbete i absurdum. Det är fegt av politikerna, men också smart, för på så sätt slipper de försvara beslut de inte har tagit.

Jag läser ditt cv. Utbildad socionom. Arbetat som resursperson på fritidshem med barn med särskilda behov. Socialsekreterare. Varit övervakare, kontaktperson och familjehem. Disputerade 2007 med inriktning mot barn/unga med utagerande och/eller brottsligt beteende. Vad fick dig att viga ditt yrkesliv åt utsatta barn och ungdomar?
–­ Jag hade själv en stökig uppväxt med våld och alkoholmissbruk, och med en mamma som gjorde återkommande självmordsförsök, men jag fick – efter flera år ska tilläggas – hjälp och bra redskap för att hantera mitt mående och min situation. Och jag kände tidigt att jag, utifrån mina erfarenheter och det stöd jag fått, ville göra skillnad för andra. Min ambition är att förändra ett system som jag anser brister i grunden. Det är i det perspektivet jag vill att folk ska se mitt engagemang och den kritik jag riktar mot socionomutbildningen och socialtjänsten, inte att jag är ute efter enskilda socialsekreterare. För socialsekreterare utför många gånger ett mycket svårt, kanske omöjligt uppdrag, med alltför liten kunskap, svag utbildning och en bristande organisation för att klara av detta uppdrag på ett bra sätt.

Kort om Michael Tärnfalk
Michael Tärnfalk är forskare i socialt arbete vid Uppsala universitet. Han är utbildad socionom och har lång yrkeserfarenhet som socialsekreterare, familjehem och övervakare.