LISA VILL VARA EN SPRINGANDE FÖREBILD
Lisa Maidell älskar att springa och tävlar i sprint. Att hon har typ 1-diabetes ser hon inte som något hinder. Istället vill hon vara en förebild och visa att det går att träna hårt och leva ett aktivt liv med sjukdomen.
Vi träffas på ett café i Sollentuna, där vi passande nog båda bor. Lisa Maidell är nyss hemkommen från Veteran-Em i Italien, där hon tävlade i 100 och 200 meter sprint. Och tolkar jag hennes leende rätt, så gick det bra.
– Jag tog mig till final i båda distanserna, vilket jag inte alls hade förväntat mig. Så ja, jag är väldigt nöjd. Jag fick dessutom ont i ena låret innan semifinalen på 200 meter, och var därför lite osäker på om jag skulle kunna starta. Men jag var där för att springa, så det gjorde jag,
och det gick ju bra, säger Lisa.
Flera kvällar i veckan tränar hon med Turebergs veterangrupp i hemkommunen, där alla medlemmar har åtminstone två saker gemensamt: de är fyllda 35 år och gillar att springa. Lisa tränade sprint som tonåring men fastnade i vuxen ålder för längre distanser, fast det blev till slut ohållbart.
– Jag fick inte till det med blodsockret. Sprang jag långt blev jag ofta väldigt låg och dimmig i huvudet. Det var ibland så pass illa att jag inte ens kunde ta mig tillbaka hem. Min man fick komma och hämta mig med bilen och ta med saft för att få upp mitt blodsocker. Jag insåg
efter ett tag att det var smidigast för hela familjen om jag gick över till sprint, säger hon och skrattar.
Lisa fick diagnosen typ 1-diabetes när hon var 25 år. En vanlig hälsokontroll på jobbet visade att hon hade lite högt långtidsvärde (HbA1c) för blodsockret, men läkaren ansåg dock att Lisa var alldeles för smal för att kunna ha diabetes.
– Ett helt galet påstående förstår jag idag, men då visste jag inget om diabetes. Men när det gick så långt att jag somnade vid skrivbordet på jobbet och i det närmaste blev besatt av att alltid ha min vattenflaska nära, då tyckte min dåvarande kollega, som har typ 1-diabetes, att det var dags att mäta mitt blodsocker igen. Det visade sig att det låg på 28. Jag bodde i Uppsala på den här tiden, och åkte direkt till akuten på Akademiska sjukhuset, berättar hon.
Lisa blev kvar på sjukhuset en vecka. Och hon minns en händelse extra tydligt, ett samtal med en barndiabetessköterska som kom förbi Lisas avdelning, och som lade grunden för Lisas syn på sjukdomen.
– Det var ett väldigt kort möte, men hennes ord träffade verkligen rätt. Hon tittade på mig och sa: ”Nu står du inför ditt livs viktigaste val; antingen ser du dig som sjuk resten av ditt liv, eller så ser du dig som en frisk person som saknar insulinproduktion”. Jag valde det sistnämnda. Jag ser mig själv som en frisk person men min kropp behöver insulin, förklarar hon.
Lisa tar en klunk av sin havrelatte. Hon är noga med vad hon äter, men har inga förbud.
– Eftersom jag tränar så pass mycket, måste jag också äta bra. Det är till exempel viktigt för mig att äta tillräckligt med kolhydrater, för att inte riskera att hamna lågt efter träningspassen. Det har jag och dietisten på Karolinska sjukhuset pratat mycket om, säger hon.
Hur en diabetiker ska äta finns det många olika åsikter om. Mycket av informationen som finns om diabetes är negativ och handlar ofta om hur farligt det är, om alla komplikationer man kan få och så vidare. Och det är inte den informationen man behöver när man precis har fått typ 1-diabetes, menar Lisa.
– Man får mycket information om alla risker och andra följdsjukdomar man kan drabbas av. Och det är såklart viktigt, för diabetes är en allvarlig sjukdom. Men de flesta som lever med diabetes har aktiva, roliga och spännande liv. Det är klart att det är krångligt ibland, minst sagt, och man får anpassa sig, men sjukdomen är inget som ska hindra dig från att göra det du vill. Det behövs fler positiva diabetes-förebilder. Flera kända personer och idrottsprofiler har idag Instagramkonton och är helt öppna med sin typ 1-diabetes och visar att man kan leva sin dröm med sjukdomen. Och den bilden av diabetes tycker jag att vi ser för lite av.
Själv hoppas Lisa vara en förebild genom sin träning. Fyra gånger i veckan brukar det bli, lika delar löpning som styrketräning på gymmet. Styrka kör hon oftast på morgonen, direkt efter frukost, eftersom hennes blodsocker ofta ligger lite högt då. Det brukar dock sjunka ganska fort.
– Om man ser någon med en Festis på gymmet så är det troligtvis jag. Jag har alltid med mig några stycken i väskan när jag tränar. De andra i veterangruppen är vana vid att se mig med en Festis med jämna mellanrum, säger Lisa och skrattar.
Hon beskriver sitt blodsocker som en bergochdalbana. Ibland är det långa raksträckor och sedan kommer plötsligt en rejäl uppförsbacke eller en brant nedförsbacke. Särskilt vid träning. Samtidigt finns det inget som får henne att må så bra som just träningen.
– Min man brukar säga att jag strålar när jag kommer hem från löpträningen. Jag har så mycket endorfiner och adrenalin i kroppen. Sedan sover jag visserligen dåligt natten efteråt och behöver få i mig något för att få upp blodsockret, men det är det helt klart värt, säger Lisa.
En gång per år träffar hon sin diabetessköterska och sin diabetesläkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm. En dietist finns också med i teamet som ger råd. Hon har haft samma team runt sig sedan första besöket på Endokrinologimottagningen för tio år sedan.
– Det är väldigt tryggt och de känner mig rätt bra vid det här laget. Jag bollar frågor och funderingar med dem, och eftersom de vet att jag tränar så mycket brukar de ibland tipsa om föreläsningar de tror att jag skulle gilla. Det märks att de tycker att det är roligt när det går bra för mig, säger Lisa.
Men det har funnits tillfällen i Lisas liv då det varit extra jobbigt att ha typ 1-diabetes. Här nämner hon sina två graviditeter. Att vara gravid och ha typ 1-diabetes kräver noggrann kontroll. Båda döttrarna vägde runt 4,5 kilo när de föddes, vilket inte är ovanligt för barn till
mammor med diabetes, eftersom barnets blodsocker också blir högre av mammans diabetes.
– Allt gick bra under graviditeterna men det var helt klart en ökad stress att hålla blodsockret i balans. Det blev många besök hos läkaren på specialistmödravården. Samtidigt är jag en väldigt målinriktad person och tog graviditeten som ett uppdrag jag skulle sköta och ta mig igenom på bästa möjliga sätt. Och drivkraften, ja själva målet jag tog sikte på, var ju att jag skulle få ett efterlängtat barn, säger Lisa.
Idag är döttrarna Alice och Vera 14 respektive 11 år. Och någon större oro över att någon av dem ska få typ1-diabetes känner inte Lisa längre, men när de var yngre var hon framme med teststickan då och då för att mäta deras blodsocker.
– Det är klart att det skulle vara tufft för dem att få diabetes, särskilt i tonåren med alla hormoner som pendlar och påverkar blodsockret extra mycket. Samtidigt ser de ju mig leva med och hantera sjukdomen varje dag, så de vet ju vad typ 1-diabetes innebär. På gott och ont förstås, men mest gott ändå tror jag. Det finns ju många bra hjälpmedel idag, jämfört med när jag fick min diabetes, säger hon.
Lisa tar av sig jackan och visar sin insulinpump på överarmen, en DexCom som Alice målade svenska flaggan på inför Veteran-EM. Tidigare hade Lisa sin pump på magen och de första tio åren med diabetes använde hon sprutor.
– Det är väldigt skönt att slippa sprutorna, och pumpen på magen tyckte jag ofta var i vägen. När Alice var liten hade jag en pump med slang men hon trasslade ofta in sig i den när jag bar henne, därför bytte jag till en pump som inte har slang, den jag har idag, och det funkar toppen.
Hon berättar att hon gärna visar upp sin pump och att hon blir glad när människor kommer fram och frågar henne vad det är för något hon har på armen eller vill prata om diabetes.
– Det är fint att människor är intresserade och vill veta mer, för på så sätt sprids kunskap om sjukdomen, avslutar Lisa.
Lisas träna med diabetes-tips
Hoppa inte över träningen även om du har haft en dålig diabetesdag, anpassa träningen istället.
Lyssna på kroppen.
Se träningen långsiktigt.
Gör det som gör dig glad.
Din inställning är viktig, se dig själv som frisk, inte sjuk.
Faktaruta: Lisa Maidell
Ålder: 45 år
Bor: Sollentuna
Familj: Maken Daniel och barnen Alice, 14 år, och Vera, 11 år
Gör: Kommunikationsansvarig och tävlar i sprint
Instagram: lisamaidell
Text: Sara Palmkvist
Foto: Petrus Iggström