TOMAS BOLME: "JAG MÅR OFÖRSKÄMT BRA"

Skådespelaren Tomas Bolme fick diagnosen typ 2-diabetes för 40 år sedan. Idag ligger hans värden bra. Det tackar han stavgång, mediciner och enhälsosammare livsstil för.

​

Innan jag träffar Tomas Bolme frågar jag olika personer i min omgivning vad de tänker på när jag nämner hans namn. Svaren är många och olika, men sammanfattar väldigt väl denna
mångfacetterade person. ”Åh, han var så snygg som tonåring när han slog igenom i filmen Pojken i trädet”, svarar en. ”Han var 60-talets stora teaterpionjär som startade egen teater”, säger en
annan. ”Jag lyssnar bara på ljudböcker där han är uppläsaren”, förklarar en tredje.

Tomas Bolme själv skrattar när jag berättar detta för honom den här sommardagen, där vi sitter i den blå soffan hemma hos honom och hustrun Lisa i Midsommarkransen utanför Stockholm. Här i trerummaren, några våningar ovanför den syrenblommande innergården, har de bott i snart ett
halvt sekel. Tomas bjuder på kaffe, svart – mjölk eller socker har han inte, förklarar han. Han ler stort när jag frågar om han mår bra.
– I min ålder frågar vi inte varandra om man mår bra. Vi säger: Är det mesta okej? Fast, jo jag mår bra, oförskämt bra faktiskt. Jag har inga krämpor och min diabetes märker jag inte av, säger han.

Diagnosen typ 2-diabetes fick Tomas redan 1994, när han var på sin allra första hälsokontroll. Provsvaren visade att han hade alldeles för höga blodfetter, bland annat kolesterol, samt för högt blodsocker. Doktorn skrev ut Metformin och sa att Tomas behövde förändra sin livsstil.
– Jag var oerhört vältränad på den tiden. Jag spelade väldigt mycket squash, både innan och efter repetitioner, och jag hade precis åkt Vasaloppet. Men jag rökte dumt nog. Och så slarvade jag med maten. När man är ute och turnerar mycket blir det lätt så. Det finns nog faktiskt inte en korvkiosk i det här landet som jag inte har besökt, säger han, halvt på skämt, halvt på allvar.

Men Tomas tog läkarens råd på allvar och började för första gången tänka på vad han åt. Och på den tiden, berättar han, var det mesta farligt när det kom till kolesterol. Han fick inte äta ägg. Och
inte ost. Och inte skaldjur. Inte ens rysk kaviar, skrattar han. Att sluta röka och se över sin kosthållning gav dock resultat. Efter ett år låg blodfetterna på normala nivåer. Däremot låg blodsockret fortfarande för högt.
– Min läkare frågade om jag stressade mycket, för tydligen kan stress påverka blodsockret, Men nej, jag har aldrig känt mig stressad. Jag är en väldigt positiv och ångestfri person, däremot har jag
alltid legat steget före i tanken. Till och med på scen mitt i en rolltolkning har det hänt att jag funderat över vad jag ska göra härnäst. Ja, det kanske i och för sig är att vara stressad, vad vet jag, säger Tomas och rycker på axlarna.

För tio år sedan såg Tomas en annons i tidningen där man sökte testpersoner för Trulicity, ett nytt läkemedel vid typ 2-diabetes. Efter att ha rådfrågat sin läkare anmälde han sig, och sedan dess tar
han medicinen i injektionsform varje vecka.
– Numera ligger mitt blodsocker stabilt och och värdena är bra. Jag tänker att det är en kombination av medicin och att jag försöker leva relativt hälsosamt, säger Tomas.

Han betonar relativt hälsosamt. För visst händer det att han tar en öl, om än inte så ofta. Hellre ett glas rödvin då och då, eftersom han hört att det är nyttigare. Och han äter visserligen wienerbröd, fast inte som förr när det blev var och varannan dag, numera bara om han blir bjuden. Och så är han noga med sockret. I affären läser han innehållsförteckningarna och köper därefter.
– Ta sillen till exempel. Det finns sill med 28 procent socker och sill med 12 procent socker, där väljer jag den sistnämnda numera. Och bröd det väljer jag bort. Eller nåja, jag äter ofta två rostade smörgåsar med ost till frukost och ett ägg på det, men sedan försöker jag att inte småäta. Jag äter faktiskt ingen lunch, utan en rejäl middag istället, ofta husmanskost. Jag blir inte hungrig, och inte heller trött, jag är tvärtom ofta pigg, säger Tomas.

Han beskriver sig själv som en rätt aktiv person för sin ålder, Som gärna spelar golf med kompisarna och jagar när det är säsong. Men framförallt vill han slå ett slag för stavgång.

– Jag blev tipsad om det för många år sedan. Då kändes det lite gubbigt, ja jag tyckte nästan att det var pinsamt att gå ut med stavarna i början. Men numera är jag en varm ambassadör för stavgång. Det är riktigt bra träning för hela kroppen, när vi är på landet går jag varje dag, säger
Tomas.

Landet, det är landstället på Ljusterö utanför Stockholm, som Tomas och Lisa köpte för över 40 år sedan. Med 25 000 kvadratmeter tomt och 200 meter sandstrand förstår man att makarna Bolme åker dit så ofta de får möjlighet. Han visar mig landet – ett stort rött trähus med vita knutar – på ett fotografi på kylskåpet. Bredvid sitter ett foto på Tomas och Lisa. Tomas berättar stolt att Lisa spelade Anna i den första inspelningen av Alla vi barn i Bullerbyn på 60-talet. Jag och fotograf Petrus får sedan en liten guidad tur i lägenheten. För här finns det mycket att titta på. Och Tomas berättar. Där i bokhyllan står en lite dammig Guldbagge, som han tilldelades 1988 för bästa manliga huvudroll för filmen Fordringsägare. Och där en bild tillsammans med kungen och
drottningen från 2005 när Tomas mottog H.M. Konungens medalj, 8:e storleken i Serafimerordens band. Ja, och så är det alla inramade guld- och platinaskivor med Bamse och Tintin förstås, som Tomas läst in och som många förknippar hans röst med. Han är en flitigt anlitad ljudboksinläsare, 300 böcker har det blivit genom åren. Nu senast en Peter Robinson-deckare.
– Det är otroligt roligt att läsa in ljudböcker. Man måste lära känna alla karaktärer i boken och gå in med rätt känsla i varje replik. Det är ett sorts skådespeleri, förklarar Tomas.

Som sjuåring började Tomas på Elsa Olenius barnteater och fick snabbt roller både på radio och i tv, bland annat i Hylands Hörna. Radioteater gjorde han varje eftermiddag efter skolan och tjänade så pass bra att hans pappa inte tyckte att han behövde veckopeng.
– Min pappa må ha varit lite snål men han var smart och sa att så länge jag tog studenten och inte behövde gå om någon klass fick jag göra vad jag ville. När jag kom upp i tonåren började jag få
ungdomsroller i tv, min första långfilm var Mälarpirater. Men det var när jag som sextonåring spelade huvudrollen i Arne Sucksdorff film Pojken i trädet som jag slog igenom på allvar. Alltså då blev jag jävligt känd. Jag var på alla svenska tidningsomslag, blev bjuden till alla fester och var populär hos tjejerna. Ja, som du hör, det var roligt att vara tonårsidol, säger Tomas och skrattar.

Efter att ha gått ut Teaterhögskolan 1969 startade Tomas teatergruppen Fria Proteatern och levde ett tag i ett kollektiv på Lidingö. Han har under åren även medverkat i, vad han själv gissar, ett
hundratal filmer, teaterpjäser, musikaler och revyer. Lägg därtill alla radioprogram och ljudböcker.
– Det har ju varit mitt yrke och sedan gillar jag att ha saker att göra, även om jag har dragit ner på tempot rejält de senaste åren. Fast jag är fortfarande engagerad i olika sammanhang, bland annat är jag ordensgeneral för Teaterorden, TSO, här i Stockholm. Vi hade vårfest igår, att komma ut och
träffa folk och vara social är något som jag tror är nyttigt för oss människor, det håller oss pigga, säger han.

Fast just nu längtar han mest ut till landet. Där kommer syskonbarnen och deras barn ofta förbi, ja och fler därtill. Det blir lätt så när man har en egen sandstrand, skrattar Tomas. Och så ser han
fram emot att komma ut på golfbanan, han är hedersmedlem i Ljusterö golfklubb, berättar han. Ja, och så ska gåstavarna fram.
– Det här med rörelse, det får man lätt in i vardagen om man bara aktiverar sig. Och det behöver inte vara 10 000 steg dagligen, för det blir lätt en stress. Fokusera istället på att göra något aktivt
varje dag som gör dig glad, för då kommer du må bra både mentalt och fysiskt, säger Tomas och
harklar sig. Han förklarar med ett leende att han inte sjungit upp idag, som han annars gör inför varje ljudboksinläsning.

Faktaruta/Tomas Bolme
Ålder: 78 år
Bor: Midsommarkransen
Familj: Hustrun Lisa
Gör: Skådespelare

​

Text: Sara Palmkvist

Foto: Petrus Iggström

​

Artikeln är även publicerad i tidningen Leva med diabetes.